Sorg..
Måste få sörja nu. Vet inte hur jag ska klara detta..men jag måste..
Återkommer här när jag känner att bearbetningen går framåt och jag har kraft
Tack
Imorgon kämpar jag för ändring!
Jag vill inte med min blogg enbart predika om orättvisor, diskriminering och diversen tankar utan vill göra detta med en ändring som följd. Som juriststudent vet jag att ändringar i ett samhälle som blundar för det sanna är svårt men plikten att kämpa faller oss alla ändå. Jag har ännu inte släppt matchen så ska imorgon ska jag därmed ringa styrelsen för domarförbundet för att rikta även till dem en upplysning eller i ärlighetens namn, en utskällning, om den diskriminerining som omringar fotbollen idag som en bubbla fylld med klorin. Kväver såväl tränare som spelare, åhörare som föräldrar. Jag vet att de är medvetna om denna rasism, att den finns utan att göra något åt den. Precis som rasism överallt i samhället, den är känd men tryck djupt under ytan. Ni är en skam!
Kämpa är ett måste! Ibland känner vi att det inte är till någon nytta att kämpa då vi inte ser ändringer framför ögonen klar och tydlig. Men nytta är inte alltid något ombiektivt som kan skådas i våra egna ögon. Nytta kan vara en känsla den drabbade känner då denna får ett hopp om att någon förstår dem och är på dess sida. Att någon kämpar för dem!
Återkommer imorgon om de responser styrelsen kommer skicka mig genom telefonluren..
Gratulerar domaren!
Idag skådade jag en match där elva spelare kämpade med alla sina samlade krafter mot ett lag där elva spelare hade domaren som den tolfte. Ska jag le åt denna skandal eller vågra skrika ut " Ännu en rasist i samhället"!
Spelet gick fint trots en och annan felbedömning från domarens sida. Vi nickade med som artiga åskådare bör åt en domares beslut och konstaterade att vi missade felet domaren gav ett kort för, domaren ser ju det vi inte ser. Spelet fortsatte och ännu dömde domaren så som ingen annan hade dömt. Snart var vi dock säkra, domaren dömde som han ville döma och i detta fall till lagets nackdel. Snart fick den ena tränaren lämna plan och strax därpå den andra pga deras klagomål på dessa uppenbara felbedömningarna. Det andra lagets spelare hånlog åt oss samtidigt som dess föräldrar skänkte oss en smutskastande blick. Ja, domaren var ju deras tolfte spelare. Vilken stolthet!
Gång på gång hör vi hur invandrare skriker "rasist" åt varje orättvisa. Alla som inte gör som man själv vill är rasister. Men alla är inte rasister bara för att de inte hjälper oss först i klassrummet, tränger sig före oss i kön eller dömmer fel. Sådana orättvisor drabbar alla människor och det är ett faktum. Dock är sanningen den att ibland kan man utskilja rasism från de vardagliga orättvisorna. Vi ser dem i arbetslivet, skolan, gatan och även idag på fotbollsmatchen. Även i fotboll som är en glädjes sport där ungdomar springer enbart för att det är kul ska rasismen komma in och göra deras kämpeglöd av roande till kämpeglöd av hat. Istället för att vinna i rolighetens namn vill de vinna för att krossa domaren.
Domaren som förövrigt log åt vår ilska samtidigt som han gav den andra sidans åskådare en lugnande blick och orden "Jag ska prata lite, dra på tiden ni vet" och blinkar med ena ögat.
Idag skådade jag en match mot ett lag med enbart svenskar och ett lag mot enbart invandrare.
Idag skådade jag ett lag med enbart svenskar med domaren på dess sida och ett lag med enbart invandrare som inte fick lyckas. Ni ser mina vänner, idag var det tydligt. Invandralaget fick inte vinna!
Våra fel är stora fel medans andras fel är inga fel. Vi får inte nå höjderna och lyckas.
Och just därför ska ni lyckas! Ni ska krossa åsikter och fördomar och lyckas! För ni är de sanna vinnarna!
Mina blattevänner, ögonen är på oss!
Överklassens övertag
Jönköping är otroligt vackert! Vättern gör att hela staden glittrar och strålar energi och harmoni!
Sedan jag flyttade förra året har dock så pass mycket förändrats i denna stad att man inte känner igen sig. Människor men framförallt stadens uppbyggnad. Man hade en bild av hur Jönköping var och den bilden stämmer inte längre med hur det idag är.
Jönköping är ståtligt med sina gamla vackra hus och byggnader längst centrum. En antik stad som är unik.
Men idag har man dammat igen och minskat Munksjön som förr var stor och genade genom stan. Man har istället för promenadvägen utmed sjön folk tidigare utnyttjade flitigt nu byggt massiva lägenheter och lyxiga krogar. Lägenheter som enbart en ytterst minimal kvot av stadsborna kan ha råd att betala och krogar som enbart serverar de finaste vinerna. Man har spätt ut överklassens spridning som börjar ta över Sverige även i min lilla antika stad.
Jag satte mig på en bänk för att underhållas av alla förbigående. Även där fick jag mig en käftsmäll som sved.
Var och varannan flicka som vandrade förbi mina ögon var en "A`la blondinbella-kopia" med solpuder som gränsade till en mörkbrun nyans, blekt hår och skyhöga klackar. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta åt denna 16 åriga flicka som gjorde allt för att leva upp till överklasskravet.
Räcker inte att jämställdhet ej existerar i vårat land bland kvinna och man, invandrare och svensk?
Ska vi ytterliggare göra det bittra bittrare med att låta överklassen få ett övertag?
Tragist.
Omöjlighetens oexistens
"Ingenting är omöjligt", en klycha man gång på gång hör och läser. En klycha som är sann till viss del men jag skulle vilja tillägga ett fåtal ord: "Ingenting är omöjligt om man själv gör det omöjliga möjligt".
Humlan är som människan, vår kropp kan inte bära oss till de högsta höjderna och alla mål vi sätter upp. Men om vi själva tror att vi kan nå dit vi vill så gör vi det. Det handlar om att tro, på sig själv och sin förmåga!
Man måste vara realistisk och medveten om att omöjlighet kan drabba en människa.
Man kan känna att allt är omöjligt, inte lyckas eller känna hopplöshet. Då är allt omöjligt.
Men detta innebär inte att omöjligheten har drabbat en människa som ett virus som aldrig släpper kroppen. Lever jag i tron om att allt är omöjligt och inte tror på mig själv så är det självklart att jag för bli sådan tills jag går under. Tror jag på mig, har självtillit, självföroende eller åtminstonde bara satsar på min förmåga helhjärtat så ser jag snabbt eller efter lång tids slit att allt faktist är möjligt!
Mina föräldrar levde förmögna, välutformade och i ren bemärkelse perfekta liv. Ja, allt var så perfekt!
Men kriget kom och de släpades ut från sina hem, bort från sin trygghet och sitt liv.
De vandrade dag och natt, över lik som inte klarat vandringen och bland berg och snö.
Tillslut nådde de ett nytt land. Där stod de, som nyfödda utan ett hem, trygghet eller pengar.
Men de kämpade från noll för ett liv, ett helt nytt liv! Trots allt hade de tron om att de kunde.
Inget var omöjligt!
Tänk på humlan nästa gång du känner att du inte kommer nå det du länge velat nå.
Trots att humlans inte är gjord för att flyga så flyger den. Den lyckas nå det den vill för den tror att den kan!
Konvensation i bussen
Jag finner en plats framför en äldre kvinna i vacker röd sammetsklänning och fint bomullsvitt upprullat hår.
Hon ler mot mig moderligt och jag ler tillbaka som ett tack för hennes artighet.
Kvinnan sträcker fram sin överkropp mot mig och säger:
-Välkommen till China min vän!
Jag ryggar tillbaka i ren reflex men tvingar fram ett:
-Ursäkta, hursas?
Kvinnan säger med en lärd röst:
-Ja, nästan såhär är det i den kinesiska tunnelbanan. Men du ser, där står konduktören på perrongen och trycker in folk så de får plats och sedan snabbt stänger dörrarna. Snart kanske de får hämta en konduktör som står i de svenska busshållsplatsarna och trycker in folket i bussarna.
Som en respons på det hon sagt svarar jag på skoj:
- Ja, det hade varit något. Vi får hoppas på att det är en snygg konduktör som trycker in en i bussen.
Kanske man får sig ett ragg. Hade inte varit dåligt, eller vad säger du!
Kvinnan tittar på mig förskräkt som om hon nyss sett ett spöke. Hon skänker mig en förnedrande blick och vänder ansiktet mot fönstret och allt tyder på att vårat samtal är över.
Min förmåga att slänga ut skämt är till nackdel för mig har jag med tiden insett.
Tror att mina grova skämt är svårförstådda för det svenska örat. Men ack om de bara visste hur mild jag är.
Ännu har jag inte visat de allra grövsta..de arabiska skämten..
Boll tystar smärta
Har legat som förlamad i min säng hela dagen. Och som salt på såret har solen skinit och strålade, vad det såg ut som när jag låg i min säng, värme. Men då ska jag som älskar solen klassiskt nog ligga hemma.
Typiskt kan jag lugnt säga!
Men nu har jag beslutat mig att trots visdomstadens ondska ta mig ut ur rummet, dra på mjuka sköna kläder och bege mig ut. Allt för att gå och titta på brors fotbollsmatch! Dock vet jag inte hur jag ska gömma min kind som har fått formen av en tennisboll. Hade det varit tennisbollar på vare kind skulle man komma undan med att säga att man ökat i vikt. Men när enbart ena kinden ser ut som "hej kom o hjälp mig" så finns inget annat att säga än sanningen vid en eventuell förfrågan. Eller varför göra det onda ännu ondare, jag drar bara på mig en keps och på det en luva. Blir nog bra det!
Känner på mig att bollen kommer träffa mig på kinden!
Känner det långt ner i tårna, och ut i varje fingerspets för att vara exakt
Visheten flödar
Precis så känner jag idag, i min visdomstand!
Är det värt all denna smärta för att bli vis?
Knappast mina vänner, knappast!
Naturligt är bättre enligt mor
När jag väl lyckas somna är det inte kväll utan snarare natt eller tidig morgon och generellt har klockan slagit 3-4.Jag kan inte somna (läs Bomberna faller på natten), så mycket i huvudet som inte ger mig sömnro. Tiden plågar mig om natten! Speciellt när jag hör fågelkvitter och ser solen gå upp men jag ännu ligger utan sömn.
Men med tiden hittade jag en lösning för att skynda på klockans minuter, eller iaf känns det som om tiden gick fortare. Mat! Mat! Mat!
Ofta blir det måltider jag häver i mig på natten med allt från ris och kyckling till pasta och kött.
Tro inte att jag äter i ångest och sorg. Äter för att jag, när klockan är så mycket, blir hungrig samtidigt som det tidigare nämnts är en bra tidsdrivare. Perfekt!
Men när jag nu är hemma hos familjen skulle mamma säkerligen utan att tveka en sekund skälla ut mig till följd av en utkastning från hemmet om hon visste hur hennes dotter hanterade mat och speciellt på natten.
Mor min är till skillnad från mig väldigt nyttig och korrekt vad gällande all föda i form av vätska och fast näring. Och korrekta tider för måltiderna är A och O.
Idag gick hon med raska och bestämda steg in i köket och fram till mig där jag satt vid bordet med en påse godis, tog upp den en glasflaska ur påsen och ställde den främmande flaskan med ett dunk på det massiva matbordet. Jag tittade förvirrat upp och mötes av mammas blick som strålade kännedom om mina nattliga rutiner.
" Dona, detta ska du dricka på natten varken du vill eller inte. Den håller dig mätt och är nyttig till skilland från allt annat skräp du förstör din kropp med. Detta är fläderdryck min dotter!"
Och det rekomenderas starkt! Smakar sommar, glädje och värme.
Ska härmed lyssna på mor, eller där tog jag kanske i allt för mycket, ursäka.
Min bok - Nytt tryck!
Bussen var "packad" med folk! Man stod så gott som på varandras fötter för att få plats. När bussen bromsade så rörde inte änns kroppen på sig för man hade en tätt tätt bakom ryggen och en precis framför nästan. Det var packat!
Min fråga går till Länstrafiken: Hur fungerar er bussäkerhet? Hur ska man ta sig ut vid en eventuell brand?
Svaret kommer säkerligen lyda: Ingen kommentar.
Hos tryckeriet gick det prima! Vi satte oss ner och pratade färg, papperssort, design och antal.
Boken trycktes, som jag tidigare nämnde, redan förra året i 10 exemplar.
Nu har jag fått förfrågningar att föreläsa och beräta om mitt livoch bok under en konferans.
Där kommer även en del köpa boken så därför ska jag nu trycka ett X antal till med lite finare design.
På bloggen har jag fått frågan av läsare om hur man kan köpa sig en bok och vad den kostar
Jag kommer återkomma någon gång senare om hur boken kan köpas, antagligen på nätet.
Priset har jag ännu inte bestämmt, det beror på hur mycket trycket kommer kosta.
Dock kommer alla pengar boken sålts för att sättas i en fond jag snart öppnar och därefter skickas till behövande barn. Jag kommer inte att behålla någoting själv. Det är därför jag säljer den..för att kunna hjälpa någon i nöd!
Att skriva en bok är en känsla som ingen kan känna. den är unik, trygg och underbar!
Min bok
Jag har alltid haft skrivande som en passion. Älskat att just få uttrycka sig genom skrift.
Med tiden blev det inte enbart att skriva utan även berätta genom skrivandet. Berätta något, om de så intresserade andra eller inte spelade ingen roll. Kände jag att förmedlade någonting så räckte det gott och väl.
Snart insåg jag att det som fattades, som jag hela tiden vetat att jag måste göra, var att skriva en bok.
Våren 07 var jag efter 5 månaders skrivande färdig med min barn/ungdoms bok, Kärleken och Jag.
En bok som skildrar min barndom och min mors i ett. En bok som berättar för ett barn vad krig är så att det blir förståligt. Att krig är så mycket mer än det man ser på TV med skrik, bomber och blod. Att det bakom de familjerna som skriker på TV en gång fanns lycka och glädje.
Den tunna boken trycktes snart och hamnade på fritidsgårdar runt om i länet.
Jag var glad, inte enbart för att jag tryckt den utan för att budskapet om att man kan klara sig trots allt elände, hade spridits. Och jag kände mig hel som hade berättat det jag hade inom mig om min barndom som jag förträngt.
Idag ska jag åka till ett tryckeri för att prata om eventuellt trycka fler exemplar
Till dem som enbart snackar
Varför jag inte tvekade var enbart för att jag nu äntligen skulle få sattsa på mig själv och uppfylla min livsdröm. Men jag kände inte en sekund glädje att nu få lämna min familj, vänner och leva själv. Aldrig!
Dock var det nu dags att ta den chansen man fått och göra det bästa av saknaden man uppenbart snart började känna.
Idag, ett år senare har jag lärt mig mycket. Lärt mig leva själv, klara mig själv och ta ansvar på ett annat sätt.
Jag har ett eget hem och ett eget liv som jag inte får förlora greppet om. Det är mitt ansvar att klarar mitt!
Jag kan inte känna och säga att jag är stolt att ha flyttat eller tror att jag är bättre än andra.
Hade juridiken funnits i Jönköping hade jag aldrig flyttat. Hade inget val. Men man lär sig..
Jag vet att folk som jag trodde var mina vänner nu har hittat denna blogg.
De provoceras och "stör sig på" sättet jag skriver, uttrycker mig och på hur jag förändrats och blivit.
Detta är en blogg där jag skriver som jag vill!
De som ogillar mitt sätt att skriva borde veta att skrivspråk skiljer sig från dagligt vardagsspråk.
Därför skriver jag på ett sätt och pratar på ett annat. Det betyder inte att jag är olika personer för det.
Jag utmanar bara mig själv att skriva på ett sätt jag annars inte gör.
Jag är nu säker på att de inte är mina vänner, än mindre känner mig, för den som gör det och är min vän glädjs åt mitt sätt att tänka och min förändring. Jag trivs med den jag är, det borde glädja dem. Istället trycker de ner mig. Deras hat eller ska jag säga avundsjuka (nu kommer de bli ännu mer arga) gör mig inget!
Jag tar deras prat, som omänsligt nog går bakom min rygg, genom ena öra och ut genom andra.
Det är ni som spiller er tid på att prata om mig, gör någor vettigare gott folk. Gör något med erat liv!
Fönster fotograf
Jag var mer av en fri människa innan jag inhandlade min kamera (läs stackars blåsta konsumenter). Nu är jag bunden till den. Det enda som fattas är att ha kameran i en kameraväska fast i bältet. Men det kommer jag inte tillåta mig själv att ha! Det kan vara roligt att fota, visst. Men det tragiska är att jag enbart fotar Vättern. Och tro inte att jag med aktiva och kvicka steg går ner till Vättern med kameran i högsta hugg och tar bilder..nejnej.
Jag tar dem från mitt fönster trots att jag bara får samma porträtt varje gång då utsikten är den samma.
Idag tänkte jag att jag flyttar min fotograferingverksamhet till mina föräldrars rum och fotar därifrån, men efter att ha tagit ett 20 tal bilder ingås jag att det var bättre att åter gå tillbaka till mitt sovrumsfönster. Ni ser, vi har samma utsikt från alla fönster. Jag som ville variera lite..äshda..
Solen skiner men småskurarna sviker inte utan blöter gärna ner allt och alla.
Järmför man dock denna bild med gårdagens så är detta solens dag!
Det går bra nu..
Min granne har en tendens till att njuta av att väcka grannarna med sin osmältbara musik varje morgon. Musik som gör att även en musikälskare skarpt börjar fundera på att kanske hata musik. Jag vet att han säkert sitter inne på sitt rum, trycker på play och njuter vid tanken av hur många som nu förbannar han i vrede. Min granne är ond!
Igår när jag la mig tänkte jag som varje annan kväll på vad jag nu skulle vakna till för fågelsång (hoppas ni förstod ironin) på morgonen. Återigen blev klockan 8:27 och musiken började dunka på.
Med ett suck tryckte jag över mitt huvud en kudde och låg där som en hamburgare mellan två brödskivor.
Men snart insåg jag hur fånig jag måste se ut nu då jag ligger där. Och tanken vid att jag faktist ser ut så varje morgon gjorde att ett leende blev ett faktum. Jag gav musken en chans..och det ångrar jag inte. Den var bra och fick mig att tänka till..
"Det är fult att tjäna pengar och hålla nånting
alla håller nånting men ingen visar nånting.
Om vi har världen är din när alla visar allting
men i vårt lilla land, visa aldrig nånting, sing.
Det går bra nu, kompis det går bra nu..."
Tack min hatade granne för din, denna morgon, fågelsång
Tack Idol Daniel
Min första någorlunda "glädje" denna helg var då jag på tåget hem till Jönköping satt bredvid killen jag på stationen såg bakifrån och tyckte hade utstickande och häftig stil. (ja, ibland och sällan kan jag vara en aning ytlig men då lagom av den dosen). Han slängde upp väskan på hyllan över mitt huvud och satte sig med ett dunns som skakade alla närliggande sittstolar. Idol Daniel, eller som han egentligen heter Daniel Karlsson var mitt sällskap denna resa.
Tro nu icke att jag är något idolfan som kan rabbla upp diverse deltagare och vinnare. Vi tackar google som hjälpte mig att hitta hans namn. Jag kände enbart igen denna människas utseendet då han var den enda av Idol deltagarna som kom från Jönköping. Tro nu inte heller att jag vet var de andra deltagarna kom ifrån. Äh det börjar bli jobbigt med bortförklaringar. JA! Jag såg idol och ja, jag tycker han är grym!
Det har regnat, deppats, gnällts och allt med en bubbla runt sig av ångest.
Att se morfar har varit en otrolig lättnad och otrolig glädje. Dock har varje gång glädjen fått ta över, sorgen kommit och dragit ner en. Trots att man velat övertyga sig själv om att allt ä bra har sanningen tryckt en ner.
Morfar är sjukt och trött. Bara att acceptera. Eller i ärlighetens namn är det inte bara, man måste acceptera!
Allt har varit molnigt och allmänt segt. Sådär som när skinjackan som är på den lättklädda överdelen bli fuktig av regnet och klibbar fast på huden.
Utsikten från mitt fönster som ofta visar solnedgången över vättern, gör inte min dystra känsla bättre då himmeln är tjock och vättern grått och tyst
Spontat till götet
Spontana påhitt är förknippade med glädje.
Att vara spontan, spontant resa, spontant klippa sig..ja, allt det som är spontant är positivt. Oftast..
Idag ska jag "spontant" åka till Göteborg med inte för att jag är pigg och glad och ska göra något kul utan mer av plikt och förvirrad sorg. Min morfar är inte som han ska, sjukdomen har tagit ett järngrepp om hans nu ytterst svaga kropp.
Men han lärde mig att lite kärlek kan göra den sjukes smärta mildare.
Nu åker jag till morfar och ska ge all kärlek jag har..vill att hans smärta blir mild..
Stackars blåsta konsumenter
Idag skulle jag köpa mig en kamera (läs Camera obscura). Vi gick in i många butiker men lämnade dem lika snabbt. Jag menade på att försäljaren bara ljög och att butiken intill var bättre, men insåg snart att alla försäljare lät som varandra. Tillslut beslöt jag mig för att låta en av försäljarna prata till punkt utan att jag avbröt med ett leende och falskt lovord om att återkomma. Jag ville granska denna människas beteende och sätt att prata.
Försäljaren granskade mig och mitt sällskap på avstånd. Han började gå mot oss utan att låtsas om att vi fanns men "råkat" få syn på oss av en slump och kör till med ett glatt, falskt "Hej, kan jag hjälpa dig?". Innan jag svarat tar han med mig till den lagom billiga sidan av kameror. Försäljare placerar oss kunder i ett fack direkt beroende på utseende, stil och framförallt ursprung. Jag menar, där står jag med ett svarthårigt till utseende maffiagäng. Ser ju ut som socialbidragstagare. Om de ändå visste hur vi sliter. Låter hemskt men sant, de placerar konsumenterna i en ekonomisk klass för att sedan veta vad de ska göra reklam för, det allra dyraste eller det lite lagom billiga.
När han väl börjar prata vet jag inte vad jag ska ta in eller hoppa över. Alla kameror är bra vilken jag än pekar på och alla är de av högsta kvalitet både vad gällande bild och skärpa. Ingen kamera är sämre än den andra och alla har de varit bästsäljare i år. Trots olika funktioner och prisklasser är de ändå på samma nivå. Ni förstår, han vill bara sälja.
Jag går ut med en kamera men köpte den inte pga det han sa utan mitt samvete kunde inte låta mig gå tomhänt. Tyckte synd om försäljaren som var programerad med ett robotlikt beteende. Gjorde allt för att övertyga mig om att det han sa var sant. Tänk vad många gånger han rabblar upp det han sa till mig idag per dag. Men vid närmare tanke..jag blev ju ändå blåst..köpte ju en kamera tillsut precis som han ville..attans!
Olagligt är godare
Under de 30 minuter jag var ute på promenad idag han jag skåda fyra brott (brott är ett starkt laddat ord men jag fann inget annat). Trodde det var en tillfällighet men gudarna ska veta att det inte var så. Sedan jag börjde studera juridik har jag blivit ytters uppmärksam på lagbrott, en studiskada som börjar ta på mina krafter speciellt när jag inte letar efter brotten utan bara råkar se dem vilket ger mig en känsla av att de jagar mig. Jag som ska sitta bakom skolbänken i 5 år och lära mig hur man förhindrar brott, det svider att se dess existens.
På min promenad utmed Vättern stötte jag på två som bråkade så den ena föll och slog i huvudet medan den andra svor åt den på asfalten liggande samtidigt som han vände på klacken och gick. Jag skakade bort det jag nyss sett och fortsatte min vandring med blicken på de vackra lägenheterna med utsikt över vattnet.
Helt utan förvarning kastar en kvinna ner sin soppåse från balkongen och ger mig ett ondskefullt leende som svar på min stirrande, förskräckta blick. Jag blir arg och svär inom mig åt den gräsliga synen.
När det efter en stund börjar kännas i benen beslutar jag mig för att bege mig hemmåt. Jag hör ett sågande ljud bakom mig och vänder av nyfikenhet på huvudet. Där står en man iklädd plasttofflor och ett linne som stolt visar upp det grova brösthåret och sågar av en massiv trädgren. Jag känner en plikt gentemot naturen och frågar varför han bär sig åt på detta felaktiga sätt och får som svar att en vacker tjej som mig borde veta att denna gren är i vägen för parabolen. Jag vet inte om jag skratta eller gråta då han i ärlighetens namn beter sig som min far.
Jag känner att det nu får räcka med felaktiga beteenden (funnit nu ett mildare ord för brott) och går in i den lokala mathandeln för att köpa mig en färskpressad juice. Just när jag lugnat ner mig och står i kassan ber en pojke mig om ursäkt då han vill gå förbi och ut genom kassan. Jag öppnar en väg och ser när han är en bit bort att det ur hans slitna jeans sticker ut ett paket Marabo chocklad.
Det skulle vara en lugn och skön promenad jag begav mig på i friheternas land. Ack så fel jag hade..ack..
Ni finner nöje i att stifta lagar.
Ändå finner ni ännu större nöje i att bryta dem.
Khalil Gibran
Fotboll och åter fotboll
I min familj är vi fotbollsälskare! Något av den mest grova sort av fotbollsälskare. Vissa kallar den typen av gränsande huliganism andra huliganer eller som jag föredrar att kalla det, rena fotbollsälskare!
Pappa andas boll, nu menar jag inte bokstavligt då mångas fantasi kan tolka det som om han andras in en fotboll. Han menar att fotboll är mer än en sport, det är en livsstil full med lärdom och lagkänsla.
"Dona titta, titta på bollen. De leker med den, ser du deras steg så snabba de är. Försök att inte blunda om du kan så du inte missar något. Titta, titta nu snart är det mål. Dona det här är livet. Njut, andas in glädjen och njut!". Så låter det hemma när matchen är på sin topp men ack vad hans syn förändras när spelet inte rullar som han vill. Då kommer svordomarna (på arabiska för det går fortare då) och hans klagan över att de inte änns förtjänar vara på plan. Ni förstår, pappa är mycket duktigare än dem..enligt han själv så klart..
Min bror är på god väg att bli som far. Han är en liten miniatyr, men snart en fullfjädrad pappa-kopia.
Tror även mamma med sorg och fasan känner så, men vill nog inte tillåta sig själv att övertygas av den tanken trots att den är tydlig och sann. Vem ska hon nu prata med om allt annat än fotboll om bror min blir lik far. Mig förlorade hon för länge sen då jag som barn satt bredvid far och sög åt mig allt vad kommentatorerna sa speciellt när jag hörde allt i repris av pappa..
Nu ska bror spela match och vi ska heja
Om ni missat det så är vi fotbollsälskare
Camera obscura
Jag kan länge predika om hur viktiga fotografier, som för de flesta är betydelselösa, egentligen är.
Dubbelmoralen ligger dock i att jag själv inte har dokumenterat mitt liv i bilder. Men nu är det dags, imorgon sätter jag min fot in i den tekniska världen som för övrigt är helt främmande, och köper apparaten vid namn kamera.
Jag minns att som barn kunde jag namnet för kamera fast på latin, camera obscura, innan jag kunde det på svenska. Stackars dagiskamrater, hur orkade de med en småudda tjej med svart grovt krull som gapade latinska ord. Ber om ursäkt trots att det är försent. Ert lidande som barn kan jag inte nu radera.
Så jag är nog inte så oteknisk ändå, lite tekniksnille var jag ändå som barn. Fast på ett väldigt udda sätt
Gräver mig upp som vanligt
Nej, såhär hade jag inte tänkt börja mitt inlägg. Senare kan jag sitta och öppna mitt livs bok och berätta. Men det är nog ointressant för omgivningen, dock nyttigt för mig. Och jag vill mår bra..jag ska berätta..senare..
Godmorgon!
Bomberna faller på natten..
Natten har en tendens att få den sömnlösa att tänka. Det är tystnaden och familjens lugna andetag då de sover djupt som ger ett lugn och tillåtelsen att tänka. Men andra sömnlösa har inget val, tankarna attackerar dem och tvingar dem att tänka och minnas..
Nattens timmar känns långa och tunga. Varje gång jag blundar för att somna knackar de på min axel, drar upp mig och tvingar mig att minnas. Ibland vill jag bara skrika "jag minns, jag minns, låt mig vara nu!" trots att jag lurar mig själv då jag förträngt det mesta. Och så väcker de mig återigen natten därpå för att tvinga mig minnas..
Nattens tystnad har nu börjat och ännu är det långt innan den låter mig vara
Regn..regn..regn..
Halvligger i sängen precis som jag gjort hela dagen, dock med en påse godis nu vid min sida. Vet inte vad jag mest ska vara ledsen över, att jag äter godis istället för frukost/lunch eller att dagen går utan att jag gör något. Men ibland är man som förlamad både psykist och fysiskt. Varken tänker eller rör sig..bara ligger..
Jag går efter vädret har jag med tiden insett, sol är glädje och regn är bitterhet. Om solen bara ville skicka mig en stråle, då skulle jag kunna hoppa upp. Men borde kanske bara ligga, varför ska man alltid krångla till allt?! Ligg Dona ligg!
Men lite panik får jag ändå då jag vet att tiden går och jag närmar mig slutet av lovet vilket innebär att lämna familjen och bege sig till Örebro och juridiken igen. Juridiken saknar jag med att lämna familjen vill jag inte sakna. Trodde aldrig jag skulle klara av att vara här hemma hela sommaren utan att börja riva mig i håret och få tendenser till psykiska problem. Men så blev det aldrig! Jag har haft det bra, otroligt bra!
Åter till godiset och dess farliga färgämnen. Hälften slut, nu är 1 kilo kvar..
Vädrets humörsvängningar
Trots att jag inte är någon funderare så är nog vädret något av få ämnen som kan få mig att tänka långa stunder. Ja, jag förstår bara inte hur i hela världen det ena dagen kan vara stekande hetta att asfalten nästan kokar, och andra dagen öser regnet på i mängder som skulle kunna få hela Europa att svämma över.
Inte för att låta som någon pessimistisk miljövetare som får allt att låta som en katastrof, men jag vet att det är vi som bidrar till det ostabila vädret. Våra industrier, utsläpp, avgaser och föroreninga förstör ozonlagret och mycket mer!
Att det vid regnskurar i Iran regnar svart, det får oss eller iaf mig att tänka till trots att jag inte är någon funderare..
Bara vara
Hört att pappret håller alla hemligheter och lyssna på alla ord så jag tänkte köra på den tanken. Iofs är detta inget papper utan en skärm och hemligheterna är offentliga men jag kommer må bra av dethär, att få skriva..skriva om allt och inget..
Vet inte om ni kommer att njuta eller intresseras av det jag skriver. (Observera ordet "ni", som om jag visste om någon änns skulle läsa denna blogg). Men jag ska bara vara Dona, hur klychigt det än låter
Dona är på!
Är inte grupptryck fantastiskt
