Universitetet imorgon!
Terminen 4 fortsätter och man kan börja räkna ner det från sina 9 terminer.
Straffrätten blir ämnet denna gång och 6 böcker med tusentals sidor väntar på att markeras och memoreras.
Pennor ska bli västa och väskan ska fyllas med lagboken.
Uppgifter ska lämnas på 8 sidor ren skrift och tentor på 5 timmar ska binda ihop säcken.
Det är så enormt mycke materiellt som man tänker på och som ska göra.
Likväl är det enormt mycke som förväntas av dem och som ska visas.
Men nu tänker i på Oss! På vad vi ska göra för oss själva och tänka på varför vi sliter med allt omkringående. Allt är för att Vi ska lära oss, lyckas och kunna gå vidare!
Därför tänker Vi nu på att Vi ska göra mödan värd och sattsa högt, så högt man kan!
Jag ska lyckas
Liksom du!
I nöd av Råd!
Nu sitter jag med enorma enorma fläkar på armar, axlar och nacke då jag fjällat.
Jag har aldrig smörjt in mig vid solning men nu fjällade jag för första gången och bieffekten är en helt fläkig hy. Det är Stora prickar och områden på axlarna som är vita, dvs min vanliga färg medan resten är mörkbrun efter sommaren.. Alltså där huden fallit av är det vitt men allt annat är brunt!
Behöver er hjälp nu gott folk
Vad ska man göra i detta läge?
Istället..
Istället för att förtvivla så tänd ett ljus!
HELLO SWEDEN!
Ångest att lämna det vackra landet i fjärran och den Underbara resan som var och förblir i minnet Underbar.
Lärdom att jag nu förståt hur liten vår värld i Sverige är och hur gasfylld den är då den kväver oss, eller i alla fall mig, med en gas som inte låter mig vara den jag vill vara. Här mår jag inte bäst. Inte lika bra som jag kunde mått i ett annat land. Och inte är denna lärdom fel inte! Människan är likt djuren ständiga eftersökare av den rätta och fasta punkten. Så inte är det fel att trots att man bott i ett land så gott som hela sitt liv en dag upptäcker att det finns andra länder som ger en ett bättre välmående..
Men visst är det smärtsamt att förstå att man faktist kan må bättre någon annanstanns än där man har sin trygghet. Fast vänder man på kronan är det en enorm tur att man äntligen förståt det för att kunna göra en ändring.
Som min mormor idag sa till mig
Dona du undrar alltid hur jag förstår dig så bra och vet allt, det är för jag har rest i mitt liv
Så res Dona, jag hoppas du ständigt är på resande fot..
GOODBYE SWEDEN! =)
På återseende om dryga vecka
Nu Dona gitt!
Vännen då är inte vännen nu
Glömmer aldrig mina vänner, samtidigt som jag vet vem som är vänner och vem som var vänner.
Ni ser, vänner man haft har man inte alltid kvar. Din bästa vän från då kan idag vara historia till förtvivland men även till glädje. Jag har nu insett av min långa sommarvisit i hemstaden Jönköping att det inte är en förtvivlan att de från då inte är som de var då utan några helt andra. Inte heller är det en förtvivlan att de från då inte finns där som de fanns då.
Kanske har jag förändrats? Kanske har de förändrats?
Men inte är det ett fel att förändras så länge man går frammåt..
Men går inte alla frammåt då vissa stannar där de var, då blir avtåndet för långt tills det bryts. Och visst får den brytas..avståndet är ju för långt i utvecklingen. Varför hålla fast om varken synen, tankar eller talet stämmer för en funktionell kommunikation och kontakt. Bryts det bäst det vill!
Men vi har en tendens till att hålla oss fast i ett hårt grepp och skakar undan varje försäkran på att denna vänskap i sanningens namn inte existerar. Vi vill inte stå ensamma i tron om att lämnar vi vännen förblir vi ensamma istället för att tänka att denna vän är en vän från då som är en helt annan idag.
En vän ska kunna ge och få
Ge dig kärlek och kunskap samtidigt som den ska få detsamma tillbaka
Men komihåg..håll inte fast vid vännen från då just för att ni var vänner då, din vän kan vara en annan idag!
Våga se
Remember!
Om man ljuger stjäl man någons rätt till sanningen
Ta inte lyckan ifrån mig, snälla!
Jag har alltid haft en inre rädsla jag aldrig vågat öppna i berättande ord för någon.
Men nu orkar jag inte längre hålla den inom mig trots att jag vill vara tyst, nu när min lycka är så stor ökar den rädslan och blir en massa jag inte kan bära på själv. Jag vet att ni kanske kommer förstå mig men ni kommer aldrig förstå hur enorm den rädslan är. Hur den kan hålla mig vaken nätter i ända, hur den kan få mig att ibland av min rädsla gör att jag inte vågar svälja eller hur den får mig fälla tårar och tårar i sin skräck..
Jag är så rädd för att jag är innerligt lycklig!
Det är skärmande att vara så lycklig! Då undrar ni säkert varför det är skrämmande att vara lycklig?
Jo, för att de bara låter en vara såhär lycklig när de tänker ta något ifrån en!
En lycka ska vara något du vill visa och berätta. Men jag vågar inte änns känna den eller låta den skina.
Jag är så rädd nu att jag berättat att jag är glad. Jag vet att den kommer försvinna nu. Jag vet..
När jag är lycklig är jag så rädd för att den lyckan ska tas ifrån mig!
Vill radera detta inlägg! Jag vill radera det så ni inte läser. Jag förstör min glädje nu!
Vågar inte berätta
Måste radera!!!
