Dona

Glömmer aldrig mina vänner, samtidigt som jag vet vem som är vänner och vem som var vänner.
Ni ser, vänner man haft har man inte alltid kvar. Din bästa vän från då kan idag vara historia till förtvivland men även till glädje. Jag har nu insett av min långa sommarvisit i hemstaden Jönköping att det inte är en förtvivlan att de från då inte är som de var då utan några helt andra. Inte heller är det en förtvivlan att de från då inte finns där som de fanns då.
Kanske har jag förändrats? Kanske har de förändrats?
Men inte är det ett fel att förändras så länge man går frammåt..
Men går inte alla frammåt då vissa stannar där de var, då blir avtåndet för långt tills det bryts. Och visst får den brytas..avståndet är ju för långt i utvecklingen. Varför hålla fast om varken synen, tankar eller talet stämmer för en funktionell kommunikation och kontakt. Bryts det bäst det vill!

Men vi har en tendens till att hålla oss fast i ett hårt grepp och skakar undan varje försäkran på att denna vänskap i sanningens namn inte existerar. Vi vill inte stå ensamma i tron om att lämnar vi vännen förblir vi ensamma istället för att tänka att denna vän är en vän från då som är en helt annan idag.

En vän ska kunna ge och få
Ge dig kärlek och kunskap samtidigt som den ska få detsamma tillbaka
Men komihåg..håll inte fast vid vännen från då just för att ni var vänner då, din vän kan vara en annan idag!
Våga se