Ta inte lyckan ifrån mig, snälla!
Jag har alltid haft en inre rädsla jag aldrig vågat öppna i berättande ord för någon.
Men nu orkar jag inte längre hålla den inom mig trots att jag vill vara tyst, nu när min lycka är så stor ökar den rädslan och blir en massa jag inte kan bära på själv. Jag vet att ni kanske kommer förstå mig men ni kommer aldrig förstå hur enorm den rädslan är. Hur den kan hålla mig vaken nätter i ända, hur den kan få mig att ibland av min rädsla gör att jag inte vågar svälja eller hur den får mig fälla tårar och tårar i sin skräck..
Jag är så rädd för att jag är innerligt lycklig!
Det är skärmande att vara så lycklig! Då undrar ni säkert varför det är skrämmande att vara lycklig?
Jo, för att de bara låter en vara såhär lycklig när de tänker ta något ifrån en!
En lycka ska vara något du vill visa och berätta. Men jag vågar inte änns känna den eller låta den skina.
Jag är så rädd nu att jag berättat att jag är glad. Jag vet att den kommer försvinna nu. Jag vet..
När jag är lycklig är jag så rädd för att den lyckan ska tas ifrån mig!
Vill radera detta inlägg! Jag vill radera det så ni inte läser. Jag förstör min glädje nu!
Vågar inte berätta
Måste radera!!!
bare hyggelig=)
skal følge deg jeg ja, siden bloggen din er så fin.
ha en super bra dag=)
sv: Det kommer jag verkligen att göra! Hoppas att du hittar tillbaka till min också :)
Sluta aldrig skriva Dona!!
Frågestund i min blogg, ställ gärna frågor!
ja usch jag förstår hur du känner. har man haft det kämpigt ett tag så känenr man nästan att man inte förtjänar att må bra och det är så ovant att man nästan bliir ledsen över det istället. jag känner likadant om du ;(
Sv: HejHej :P
Hej jag är tillbaks från min bloggpaus nu! Är allt bra med dig?:)
