Dona

Jag sökte juristprogrammet direkt efter min student sommaren 07, kom in och flyttade utan tvekan.
Varför jag inte tvekade var enbart för att jag nu äntligen skulle få sattsa på mig själv och uppfylla min livsdröm. Men jag kände inte en sekund glädje att nu få lämna min familj, vänner och leva själv. Aldrig!
Dock var det nu dags att ta den chansen man fått och göra det bästa av saknaden man uppenbart snart började känna.

Idag, ett år senare har jag lärt mig mycket. Lärt mig leva själv, klara mig själv och ta ansvar på ett annat sätt.
Jag har ett eget hem och ett eget liv som jag inte får förlora greppet om. Det är mitt ansvar att klarar mitt!
Jag kan inte känna och säga att jag är stolt att ha flyttat eller tror att jag är bättre än andra.
Hade juridiken funnits i Jönköping hade jag aldrig flyttat. Hade inget val. Men man lär sig..

Jag vet att folk som jag trodde var mina vänner nu har hittat denna blogg.
De provoceras och "stör sig på" sättet jag skriver, uttrycker mig och på hur jag förändrats och blivit.
Detta är en blogg där jag skriver som jag vill!
De som ogillar mitt sätt att skriva borde veta att skrivspråk skiljer sig från dagligt vardagsspråk.
Därför skriver jag på ett sätt och pratar på ett annat. Det betyder inte att jag är olika personer för det.
Jag utmanar bara mig själv att skriva på ett sätt jag annars inte gör.

Jag är nu säker på att de inte är mina vänner, än mindre känner mig, för den som gör det och är min vän glädjs åt mitt sätt att tänka och min förändring. Jag trivs med den jag är, det borde glädja dem. Istället trycker de ner mig. Deras hat eller ska jag säga avundsjuka (nu kommer de bli ännu mer arga) gör mig inget!
Jag tar deras prat, som omänsligt nog går bakom min rygg, genom ena öra och ut genom andra.

Det är ni som spiller er tid på att prata om mig, gör någor vettigare gott folk. Gör något med erat liv!