Dona

"Tala är silver, tiga är guld"
Detta är som alla allmänbildade (för alla är bildade) vet ett gamalt talesätt som flitigt används med jämna mellanrum. Som ni trogna läsare av denna blogg märkt så är jag mycket intresserad av ordspråk och söker ofta djupt i dem då jag präglas av en tro om att de alltid bär på mer än de synliga orden vi ser i dem. De bär ett budskap och en känsla av tung karaktär som kräver djupdyk för att tyda. Men detta ordspråk är ett jag aldrig tyckt mig förstå, hur långa dagarna än varit.

Silver och guld är precis lika fint. Självklart har guld lite större ekonomiskt värde men annars är de lika vackra. Likadant är det med talet. Det är precis lika fint att prata som att vara tyst. Varför då skilja mellan dem och skapa en fackplacering? Talestättet ovan nämnt vill säga oss att det är fint att vara tyst, att vi Ska vara tysta! Men varför? Men när är det fel att tala eller är det någonsin fel att tala och säga sitt hjärtas mening? Eller varför är det fel att tala för en god vän om en obehaglig?

Gränsen för att tala sätter jag vid att skvallra.
Att prata onödigheter om andra som förlorat chansen att förklara eller försvara sig. Där är tigandet guld, då ska man inte tala. Skvaller som sårar de jag vill kalla för offer, det är inte att tala utan skada! Vad anses vara att skvallra kan man fråga sig? Då är mitt svar att man inte ska kräva av andra mer än man själv kan leverera. Alltså vill du att din bästa vän ska berätta för dig även det som sårar dig, ja då ska du likaså berätta din vän det som kan komma att såra henne. Detta är inte att skvallra utan att vara en god vän. En talare med all rätt!

Jag vill vika ihop detta talsätt och begrava det så långt ner jag kan då jag inte finner någon sanning i det om jag läser av det konkret och ger den toltning det vill tolkas på. Jo att vi ska tiga och vara tysta. Men kanske vill det säga oss att vi ska tiga ibland, tiga när det vi kommer att säga kan såra en oskyldig för att själva framstå som någon av högre rankt. Jag misstror detta, ordstpåket är inte sant. Ordspråket ska begravas!

Jag anser att vi ska välja fritt mellan att tala eller tiga beroende på situationen.

Ibland måste man tiga och lyssna, kanske om en kompis behöver prata av sig eller om man är på något så enkelt som en föreläsning. Men ska man hålla en föreläsning, eller har något man verkligen behöver säga, då är det dags att ta bladet från munnen och prata. Vi är alla olika med all rätt, men fastna inte i ett mönster!

Kom ihåg: Luften är fri. Du har alltid rätt till Din talan! Så tala..tala..