Dona

Idag hade jag ett möte som skulle handla om mina studier.
Snart vände ämnet och min motpart frågade om min religion och vid ett svar från min sida kom frågan om varför jag inte bar schal. När jag snabbt svarade med att man då inte kommer bemötas som en människa av sin omgivning så log min motpart och tyckte att denna huvudbonad kommer förstöra mitt sociala liv och därav är dess obärande ett klokt beslut.
Jag tittade djupt i min motparts ögon, log och lovade till dennas förvåning att jag kommer bli advokat, ta på mig sedan schal och visa att detta stycke tyg inte kommer påverka mitt kunnande. Personen framför mig höjde på ögonbrynen, kastade en snabb falsk titt på sitt armbandsur och avslutade vårat möte.

Jag får vartannan dag frågan om min religion och mitt ursprung samtidigt som de slutar meningen med att jag inte har bryning till skillnad från alla (observera "alla") andra. Ännu oftare böjer de sig fram och med viskande ord som om deras snart uttalade uttalande vore farligt, undrar hur en invandratjej som jag får bo själv långt från vakande ögon.
Det glädjer mig att folk frågar och speciellt när de gör det med avsky och ett tonläge som visar på nedlåtande.
Mina närmaste avråder mig från att svara när samtal likt dessa uppstår.
Dock ser jag det som min plikt att svara och förklara att religionen inte är en börda, schalen är inte en förtryckare och den svarhåriga tjejen är inte inlåst i sin fars källare.

Det sägs att fågeln som visslar högst blir skjuten först
Alltså den som höjer sin röst blir den som motståndaren fäller
Men jag anser att trots att jag kanske först kommer bli skjuten så har jag förhoppningsvis lyckats förebygga att då den nya generationen växer upp får lever i ett mer kunnande samhälle där frågorna inte byggts av avsky utan av intresse

Jag tar emot alla frågor
Svarar oavsett vad motparten vill höra
Glädjen finns i deras hat