Tillbaka med små steg..
Han var stommarna som höll upp min värld och när de försvan föll jag ihop likt stommarna som håller upp ett hus och utan dessa faller taket. Ett tak som skyddar mot regn, oväder och kryp. Nu föll jag utan något som lägre skyddade mig mot ondska, sorg och olägenheter..
I sorgen slår en både känslor och sanna faktorer. De måste man skilja på har jag nu kommit till insikt med.
Sorgen har förmågan att få en att känna att allt man aldrig kommer klara av livet längre.
Sorgen har även förmågan att få en att känna att inget är värt något just nu.
Jag kännde båda dessa i min sorg, jag kommer inte klara mig längre och inget är värt något just nu..och det senare nämnda är det sanna. Jag klarar mig, ni ser jag sitter här nu och klarat mig. Vi klarar oss alla alltid! Trots att känslan anger motsatsen. Men inget var värt något just då. Inget var värt något utan enbart sörjningen gav det man behövde. Allt omkring var inget jämfört med att få sörja och vara med sina nära.
Under denna tid var sorgen något som tryckte mig till botten och jag mådde obeskrivligt dåligt.
Men jag förstod snart att det som skänker oss sorg skänker oss även glädje!
Vi i min släkt gick igenom ett test där sorgen skulle bryta våra band, dock visade den hur starka band vi egentligen har. Vi grät tillsammans, vi åt tillsammans, vi lämnade aldrig varandra och vi skänkte varandra blickar som sa att allt blir bra.
Livet och döden är ett liksom havet och floden är ett
Så skönt att se att du är tillbaka.
Har tänkt mkt på dig. Jag satt ensam hos min pappa när han gick bort.. Det tog tid, men man blev en människa igen. Försökte tänka på vad HAN ville.
Inte ville han att jag skulle sluta leva pga hans död. Sörjde gjorde jag, länge.
I datorn har jag ngt jag skrev under sorgen.
Du får min mailadress och om du vill så skickar jag det jag skrev så du får läsa.
Varma och många styrke kramar till dig.
Christa
Svar: Välkommen tillbaka! ♥
Jag har aldrig varit med om att någon som har stått mig riktigt nära har dött, men jag tänka mig att det är hemskt. Förstår att du behövde få tid att sörja. :(
Sorg, det är en del av livet. När du sörjt färdigt, det tar tid, går du ut med ny styrka för att just möta livet!
Kram
Skönt att du är tillbaka, ha det så bra!
sorgen stärker en
välkommen tilbaka gumman! de e så obeskrivligt hemskt så overkligt när nån närstående går bort det e nått man inte kan ta på nått som inte grå beskrivas med ord.du e stark å du kommer klara de här livet går vidare de måste man måste.min farmor dog för ett år sen nu de komemr alltid kännas tomt men man måste låta de ta sin tid och att gå vidare.
va underbart att du har din familj runt om dej. ta hand om dej kram
mm hur känns det idag då
Hoppas att det kommer kännas bättre snart :)
Välkommen tillbaka, det är alltid jobbigt med nån som har gått bort som har stått en nära, men det kommer att gå bättre med tiden, och vi ska göra så att du börjar må bättre. KRAMAR
