Dona

Varje dag samtalar mor och jag i telefon ett x antal gånger.Vi pratar om allt som man brukar prata om i ett hem i en familj. Vi har trots avståndet mellan oss skapat ett kontaktnät som får mig att känna mig hemma trots att jag är borta. Eller inte riktigt hemma men nästa..det är en iaf en någorlunda känsla av att jag är där trots att många faktorer saknas för att det ska kännas att jag verkligen är där till 100..
Men vet att mor försöker berätta minsta detalj för att känslan av främlinghet inte slår mig som en käftsmäll.

Idag ringde jag min mor för att med förtvivlan och förvåning berätta att jag först nu förståt att det faktist enbart gått en vecka på denna termin trots känslan av en evighet! Ekonomisk rätt som jag ska skänka min själ till detta år, är en pina då ekonomi är något jag trodde jag skulle slippa när jag valde en väg som juriststudent. Men ack vad fel jag hade då jag nu sitter med högar av kalkylräntor, årsredovisningar och siffror av ett antal jag aldrig i hela mitt 20 åriga liv behövt skriva.

Men efter att ha lagt på vårat sista samtal för dagen, lutat huvudet mot väggen och stirrat ut så insåg jag något som gjorde mig varm. Min mor är en visdomens kvinna! Och hennes styrka har hon skänkt till mig i en lagom stor dos. Jag insåg att mor är en kvinna som trots att hon blev släpad ut från sitt hus, trots att hon gick över lik på krigsflykten och trots att hon fick börja om i det nya landet Sverige så är hon stark, otroligt stark!

Vi ger varandra styrka..jag och mor..