Natten 29-30 okt 1998
Denna kväll är deras kväll, glädjens kväll.
Men murar av kroppar stoppar deras väg och steg av panik från flammorna trycker ner dem mot golvet.
Vissa kastar sig ut genom fönstret i hopp om att överleva men fallet tar deras liv, några släpper förbi de skrikande och några ligger ner under de 400 som trycker sig ut genom den trånga porten.
Denna kväll var deras sista kväll.
Men deras själ brändes aldrig!
Deras själ är tonåren som lever tonårslivet. Själen som precis börjat lära känna livet och dess innebörd.
Själen vars föräldrar älskar och älskar dem tillbaka. Själen är den odödliga
Tiden läker inte alla sår och minnen bleknar aldrig.
10 år har gått och såren svider i allt blod och minnena finns kvar som om de skapades igår.
För evigt kommer denna känsla bestå. Förevigt.
Vi minns skratten som fick oss att kikna vid varje möte, vi minns doften av bränd hud som la sig över Backaplan efter branden, vi minns sorgen som omringade oss och vi minns kampen för att övervinna..
Livet är inte dagarna vi levt utan dagarna vi minns
Allt finns kvar i oss
Ni finns i oss!
faan vad sorligt , vad världen är grym :O
Ägnar fina tankar :)
RIP
sv; en tyst minut.
En tyst minut för min del oxå.
vila i frid.
Just nu pågår en designutlottning på min blogg, vill du ha den? Skriv en kommentar i inlägget. Lycka till!
varsegod :)
kram
Fint slut, men sorglig handling. Ha det bra.
Skänker en tanke!
allt väl? :)
kikar in, in blogg du har.. hoppas allt är bra med dig ,, kommer definitivt att komma tillbaka hit fler gånger.. kramizz
Hej vännen...
Ja, det var en mkt hemsk händelse. En händelse som för alltid kommer sitta kvar på näthinnan hos dem som överlevde.
Kika gärna in o läs om mitt möte med man här i samhället.. En av alla som flytt och fått ett nytt liv.Inlägget ligger ett par inlägg ner men även nyaste har med det att göra..
Kramiz
Kramiz
Tack för din komentar..
Den värmde. Mannen sa till mig att vi skulle ses och sitta ner och prata nästa gång vi ses.
Jag ser fram emot detta. Vi har alla något att lära av varandra bara man vågar öppna sig.
Olika livsöden och olika kulturer är spännande och intressanta.
Varma kramar till dig vännen.
Christa
fint men sorgligt skrivet!
jag tänkar varje dag på mammorna som saknar deras barn ,som sitter och vänter att de ska öppna dören och säga hej mamma vi har haft det så bra!!!!!!!!
