Dona

Lördagen var blåsig, kall och dimmig men i mitt hem sprudlade kärlek från alla håll.
Mor gjorde bakelser inför föreläsningen, far ringde till vänner med stolthet om att hans dottern snart skulle tala inför folk och mormor skänkte mig tacksamma blickar från soffan där hon satt varje gång jag gick förbi.
Den enda som fattades denna lördag var morfar, ack vad jag hade varit stolt av att se han sitta där som en kämpe som vunnit över kriget och allt annat jag pratade om som man ska klara av, min älskade morfar..
Den enda som fattades denna lördag var morfar, ack vad han hade varit stolt, min älskade morfar..

Snart stod jag bakom ett litet bord med folk framför mig av olika karaktärer. Par, gamla, kvinnor, vänner, invandrare och familj. Folk som känner mig innantill och ut, folk jag skådat i kvarteret och folk mina ögon aldrig träffat. Men de var där, för att lyssna på det jag skulle berätta, de ville veta. Vilken känsla! Snart började jag prata och orden förde mig, inte jag som förde dem. Och känslorna förde mina läppar så omgivningen berördes på ett magist sätt jag aldrig trott man kunde beröra. Återigen, vilken känsla!

Nu stod jag där, färdig. Främande människor kom fram till mig, tog i min hand och tackade samtidigt som de köpte en bok och bad mig signera. Men jag bara stod där, tacken och kärleken var överväldigande.
Jag hade hört tidigare att en individ ibland kan överväldigas av ord men aldrig trott det var möjligt.
Nu kan jag dock bevittna denna mäktiga kraft.
Sedan gick jag fram till min familj. Min mor i tårfyllda ögon, min mormor som titta djupt in i mig och far som log åt mig faderligt. Min mentor under tiden jag skrev boken sa till min mor viskande ord om hur jag lyckats och familjens vänner tackade och åter tackade mig.
Ni har tackat mig åter och åter. Berättat om er stolthet över mig och bett mig att fortsätta tala för folk.
Men hur ska jag kunna tacka er? Hur ska jag kunna visa hur allt ni gjort för mig är värt guld? Hur ska jag förklara att utan er hade jag inte alltid kunnat klättra upp efter ett slag?

Jag ska fortsätta berätta om er historie om kriget!
Jag ska fortsätta berätta om er, mina föräldrar och er kamp om värdighet!
Jag ska fortsätta berätta om er invandrare och era rättigheter som inte speglas av all lag!

Jag gör det för er! Enbart, enbart för er! Tack ska ni ha