Dona

Tidigt i fredags åkte jag till Jönköping (läs föreläsning på hemmaplan) och under hela tågresan ringde mobilen i ett av folk som identiskt hälsade mig välkommen till stan,presenterade sig och sedan framförde syftet med samtalet denna morgon. Snart hade ett möte bokats med en lokal tidsskrift och strax därpå hade en sändning med P4 spikats.
När jag kom fram till Jönköping tågstation stod reporten från tidningen och bemötte mig med ett glatt leende och starkt handtag och jag gjorde allt för att inte låta tröttheten efter resan spegla sig i mitt kroppspråk.
Den unga reporten ledde mig till stationens cafe där en förberedd fotograf började sända blixter som gav mina ögon en väckande effekt och nu var jag förbered för intervju...

Efter en timmes frågor som var av svåraste karaktär och svar som försökte tillfredställa de tunga frågorna begav jag mig snabbt hemmåt innan det var Sveriges tur att höra min kråkliknande röst i radio.
Väl hemma möte min far upp mig med kramar och en stor portion klyftpotatis med diverse tillbehör.
Jag åt på ett sätt jag aldrig tidigare gjort, extremt snabbt, stressat och utan smaklökarnas chans att jobba.

Snart stod jag och pratade i radio, något som var helt olikt alla andra sätt att kommunicera.
Jag ställdes frågor som för övrigt var obestämda sedan innan. Och sedan skulle jag på en tiondels sekund hinna tänka igenom ett svar som var det mest lämlipa då det var direktsänding och invaderade stort antal människors öron. Det flöt på och jag trivdes som hemma (vägrar att säga "som fisken i vattnet") i båset med den mysiga lilla tanten som ägde med stolthet dendär typiska radiopratarrösten som betonade vare "r" med en annan klang.

Fredagen var enorm!
Den var och är enorm och obeskrivbar!

På lördagen ägde förelänsningen rum.
Återkommer om den i nästa inlägg gott folk...