Dona

Klyschan att livet är för kort är något vi nickar med när någon uttalar men går vidare utan att bli berörda på djupet. Vi säger själva att livet är för kort men vi säger det bara utan att känna ordens tyngd.
Men säg det och tro på det, säg det och låt den skapa en kvävande känsla i er hals och framkalla besk ångest. 
Först då kanske ni ställer er upp och tar vara på livet på riktigt!

Jag har bevittnat mångas bortgång och fått sörja många gånger. Jag har fällt sörjande tårar för att jag saknat, för att livet är orättvist och för att de inte tog vara på livet, som är så kort.
Ni kanske nu skakar på huvudet och mummar något om att jag överdriver och predikar som om domedagen var kommen. Dock är så inte fallet, men om det gör skillnad så är jag med.
Sista dagen är kommen, lev efter det.

Sen förskolan och fram till idag har skolan varit min atmosfär. 13 år har jag tillägnat skolan utan ett stopp.
Hur lever jag då fullt ut mitt liv? Jag som talar så om att man ska leva..
Svaret är inte enkelt men ändå självklart, jag gör det jag älskar. Jag uppfyller min dröm.
Fast jag vill resa, vill ut i världen, vill vara med mina närmaste så vill jag leva mitt korta liv med det som för mig är livet. Jag ger bort mycke men får det jag vill få. Så är det, man får ge för att få.

Starkaste önskar är att när jag en dag ser tillbaka på mitt liv så kommer jag säga: Jag är glad att jag gjorde.


Kommer du se tillbaka på ditt liv och säga:
"Jag önskar att jag hade" eller "Jag är glad att jag gjorde"?