Dona

Alla känslor går inte att sätta ord på. De är känslor och de förblir känslor.
Det går inte alltid att beskriva det man känner utan man bara känner det.
Inte änns en själv förstår den känslan.
Man vill identifiera känslan man har, sätta ord på den och namnge den men den är som den låter, en känsla.
Då vänder man sig till sin omgivning ihop om att de ska kunna hjälpa en att förstå denna känsla.
Man beskriver för omgivningen på alla sätt, försöker uttrycka sig och kämpar med orden men de är för få för att kunna beskriva det man känner. Man vet innerst inne att man inte kommer hitta något ord då man kvällar i enda försökt hitta ett ord, fast man försöker ändå.
Men hur ska omgivningen förstå ens känsla när man själv inte kan ha ett grepp om den.

Jag söker en anonym medmänniska.
Någon som kan hjälpa mig att förstå min känsla.
Inte bara nicka och le med orden "jag vet vad du känner, jag känner likadant" utan kan
säga "du känner så för att...". Hoppet finns i den anonyma som är den enda jag inte försökt få att förstå.
Någon anonym kanske kan då de oanonyma inte kunnat.


Vill bara få känna ett lugn..