Dona

Imorse vaknade jag av ett ljus som skärde i mina sömnbristiga ögon som inte sett ljus på länge då mörkret ligger över vårt avlånga land morgon till kväll. Jag hoppas på att jag drömmer en ren mardröm då sömn är det jag behöver som mest. Med ilska och efter ett flertal förbannelser jag lagt över mig själv för mitt dåliga minne slänger jag bort täcket, går jag upp till vardagsrummet som skiner för att dra ner persiennerna som jag i min tro glömt uppdragna.

Men när jag ställer mig framför fönstret för att dra ner dem, ser jag att de är nerdragna.
Ändå skiner rummet så de bländar i ögonen?
Jag kisar med ögonen samtidigt som jag gör mig en springa i persiennen för att titta ut..
Ute ligger likt ett tjockt, tjockt bomullstäcke på mark, tak och träd! Tjock täcke..

Snön har entrat staden!