Dona

Min mor satt bredvid min 5 år gamla kusin och mormor med tårfyllda ögon som gav blickar fyllda av förtvivlan. Snart gav mor mig en blick som sa att jag skulle ta hennes plats bredvid pojken och förklara något för han som hon desperat försökt förklara. Jag tog hennes plats och förstod snart varför mormor vara nära gråt där hon satt och lyssnade på mors översatta verson av det han sa.

Jag frågade han vad det var han pratade om för mormor och sin faster.
Han satt och tittade på sina fötter som han dinglades sträckte för att nå till marken utan att lyckas.
- Hur kom vi hit? Varför bor vi här?
Jag tittade bort på mamma som vände sig om då hon gick mot köket för att slippa höra. Hon tittade på mig och det var min tur att förklara, jag skulle nu förklara för han. Förklara trots att det för mig är overkligt och en fråga jag ständigt frågar mig själv. Men jag ska förklara det jag förklarar för mig själv i tider av frustration.
- Vi var tvungna att lämna våra hus och flytta hit..
-Visst var det krig Dona? Men varför är det krig? Jag tycker de borde lyssna på dem som säger stopp, det är synd om alla småbarnen som gör illa sig!
- Ja, alla är inte snälla. Vissa människor är dumma och vill ha krig..
- Vet du Dona, jag tycker att vi borde tejpat våra hus med jorden, då hade de dumma människorna inte kunnat ta huset!

Han fick mig att tystna och mormors tårar att slutligen rinna.
Att även ett barn av den nya generationen som fötts i Sverige, enbart pratar svenska och bara känner till Sverige ska fråga sig en fråga vi förevigt kommer fråga oss..det svider! Men våra rötter ska alltid leva..
Fast i ett 5 år gammalt barns sinne?

Se vad kriget har gjort med oss..
Se hur kriget har märkt oss
Men min sorg är min styrka!