Dona

En dag lik denna för exakt ett år sedan satt jag på golvet i mitt snålt julpyntade vardagsrum och tittade ut i hopp om att se snö falla. Samtidigt veck jag generöst ihop mina högar av kläder och förde dem sakta in i väskan. Jag fyllde ett antal väskor och ställde dem vid dörren och la mitt huvud på kudden för att vakna vid gryningen och bege mig hem till Jönköping. Det var juluppehåll och spänning, ivver och längtan fyllde min kropp.

Idag likt för ett år sedan satt jag på golvet i mitt rikt julpyntade vardagsrum och tittade ut på snön med önskan att den förevigt vore försvunnen. Samtidigt veck jag ihop några plagg och packade in dem för att generöst föra högar av böcker in i väskan.
Jag fyllde någon väska och ställde den vid dörren samtidigt som jag inte kan lägga huvudet på kudden då ångest över mina bristande studietimmar denna vecka kväver mig trots att sömn är behövd då jag vid gryningen beger mig hem till Jönköping. Det är juluppehåll och trötthet, energifattighet och stress fyller min kropp.

Dock är jag stoltare över mig själv än någonsin!
Att jag har klarat mig och bevisat att jag föralltid kommer klara mig.
1.5 år har gått och jag står ännu, stadigt på båda benen!

Sanna hans ord vars läppar säger: Tiden går fort!