Dona

Jag har alltid haft skrivande som en passion. Älskat att just få uttrycka sig genom skrift.
Med tiden blev det inte enbart att skriva utan även berätta genom skrivandet. Berätta något, om de så intresserade andra eller inte spelade ingen roll. Kände jag att förmedlade någonting så räckte det gott och väl.
Snart insåg jag att det som fattades, som jag hela tiden vetat att jag måste göra, var att skriva en bok.

Våren 07 var jag efter 5 månaders skrivande färdig med min barn/ungdoms bok, Kärleken och Jag.
En bok som skildrar min barndom och min mors i ett. En bok som berättar för ett barn vad krig är så att det blir förståligt. Att krig är så mycket mer än det man ser på TV med skrik, bomber och blod. Att det bakom de familjerna som skriker på TV en gång fanns lycka och glädje.
Den tunna boken trycktes snart och hamnade på fritidsgårdar runt om i länet.
Jag var glad, inte enbart för att jag tryckt den utan för att budskapet om att man kan klara sig trots allt elände, hade spridits. Och jag kände mig hel som hade berättat det jag hade inom mig om min barndom som jag förträngt.

Idag ska jag åka till ett tryckeri för att prata om eventuellt trycka fler exemplar